Reflektion!

Projektet rullar på som vanligt men tyvärr så är det inte många tillfällen kvar då vi får träffa barnen och följa deras utveckling. Fast än man har haft den tillbakadragna och observerande rollen så har man ändå lyckats och bygga upp en relation till dessa elever på skolan det är det värsta med läraryrket att någon gång så måste man skiljas från alla dessa individer som man har skapat relationer med under tiden man har varit deras lärare. Det får mig och tänka på min studentdag då min ena klassföreståndare grät öppet när vi sprang ut och den andra gick och gömde sig runt hörnet.

Samarbetet med Håkan har fungerat bra han har också lyckats och få ordning på mig när det gäller att läsa litteratur och ta mer ansvar för mina studier.

Veckan som gått..

Första projektdagen var både intressant och rolig, men den började med en tråkig nyhet. Pappan till en utav eleverna hade gått bort under helgen och min reaktion på hela händelsen är diskussionen som fördes i personalrummet mellan lärarna. För det första så var det bra att alla lärare och studenter blev informerade om händelsen innan lektionerna började, men att man ska stå och diskutera själva eleven och hans/hennes "popularitet" på skolan är ett slag under bältet för blivande lärare som behöver bättre förebilder. Bara för att klassföreståndaren inte ska hålla i första lektionen så behöver man inte slänga över ansvaret på studenterna som har hand om den klassen. Studenterna har ingen relationen alls vid nuläget till den eleven och det är inte rätt att lägga över ansvaret på dem bara för att man inte kan hantera händelsen själv.

Ett till problem under dagen var att jag inte kunde hålla mig tillbaka så mycket som vi egentligen ska, för att meningen med vårt projekt är att vi i stort sett ska observera och inte blanda oss in i lektionsbilderna så mycket.

Veckan började dåligt och slutade ännu värre, vart är vi på väg?..